Tankar, då och nu

Kommentarer - 0 st.  |  Kategori - Text, lyrics and emotions  |  Daterat - 2013-03-09 » 00:32:29
2007-11-25
Jag sitter och super in doften av ångest som krypit in i mitt rum men jag kan inte riktigt känna den för djavulens personliga trummis har konsert i huvudet. Jag sitter här för jag minns hur det kändes att inte kunna resa på sig. Det var en vecka sedan jag förlorade allt. Då ett täcke sakta kvävde mig, då jag skrek tre timmar i en kudde utan att hämta andan. Då satt jag två timmar i det andra ledet försökte gå men kunde inte stå. Tre timmar av oavbruten panikångest, en vecka av ångest och ett förlåt som var spår i snön gjorda av ett spöke.
 
2007-12-05
Jag har givit under för frestelsen och tappat hoppet. Jag har ställt mig på mina skakande knän och givit dom vila, för dom orkar inte hjälpa till att hålla balansen dom vill inte ta ett steg till. Och jag förstår alla delar av kroppen har tagit semester, eller vad vet jag. Det enda som verkar funka är bageriet i min hjärna som använder mina tankar som ingridienser och skapar en kladdig smet av det hela. Jag hatar kaksmet, det fastnar överallt. Mina fingrar är kladdiga.
 
 
2008-01-13
Allt rinner och försvinner mellan mina fingrar och bakom mina händer. Jag vill skriva, jag vill känna jag vill förstå. Jag har gått vilse i min stora starka mur som jag har satt upp för er skull, så att ni ska se att jag mår "bra". Men inte fan gör jag det, jag villar omkring på okänd mark, jag vet inte vart jag ska vända mig. Jag har aldrig varit här förut allt är nytt och skrämmande. Jag har aldrig varit sådan här, jag har inte tillstånd att må dåligt längre, den rätten har försvunnit för nu kan jag ha vitt på mig och känna mig stolt. Jag har ingen rätt att vara mig själv när jag har på mig kläder jag förut skulle ha tittat snett på. Det gamla jag får jag inte vara stolt över, jag får inte vara stolt över mitt förflutna, över att jag vågade skita i vad alla tyckte och tänkte. Jag hade ingen rätt i sämhället då, och för att ta tillbaka den nu måste jag vara exemplarisk, inga fel inga snedsteg. "Vi skakar hand på att du inte är sådan nu, det är bra." Visst ord på fyllan men oh så ont det gjorde. Jag skiter väl i att du tycker att jag är bra nu men dålig då, du som super skallen av dig varje gång och lovar alla och dig själv dagen efter att aldrig dricka igen. Men jag vill inte höra något sådant, inte från någon.
 
 

Alla dessa olika små stycken är från min förra blogg. Kan säga att den inte innehåller mycket rolig läsning om jag får säga det själv. Trots att den är ledsam och rent ut sagt lite patetisk kan jag säga att den ger mig ändå någon slags glädje. Att jag lyckades ta mig ut ur den djupa grop som jag grävde åt mig själv. För ärligt talat, det var inte direkt så att jag hade en dålig uppväxt, inte hade några vänner eller en värdelös familj. Jag hade ganska mycket att vara tacksam för. Men jag såg det inte, jag uppskattade inte det jag hade utan såg bara brister och förstorade dom. Jag blir glad över att se hur långt jag kommit. Visst jag kan må dåligt idag också, få lite ångest, känna mig värdelös, men skillnaden mellan då och nu är hur jag hanterar dom känslorna. Då stängde jag in mig i ett rum och skar mig armarna, slutade äta eller lät ångesten begrava mig. Idag kan jag må dåligt inse att det är en skitig period och jag hanterar det, jag pratar om det, jag skriver om det eller dansar av mig det, och ångesten är borta. Jag känner inget behov av att skada mig själv längre, känner att jag förtjänar det livet som jag har och som jag trivs med. Och jag planerar på att låta det vara så. På mitt sätt.
 
Ibland måste man få må dåligt, så länge man kan hantera det. 
 
Namn:


E-Post: (Publiceras Ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Komma ihåg dig?
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se - allt om bloggdesign!