Tankar, då och nu

Kommentarer - 0 st.  |  Kategori - Text, lyrics and emotions  |  Daterat - 2013-03-09 » 00:32:29
2007-11-25
Jag sitter och super in doften av ångest som krypit in i mitt rum men jag kan inte riktigt känna den för djavulens personliga trummis har konsert i huvudet. Jag sitter här för jag minns hur det kändes att inte kunna resa på sig. Det var en vecka sedan jag förlorade allt. Då ett täcke sakta kvävde mig, då jag skrek tre timmar i en kudde utan att hämta andan. Då satt jag två timmar i det andra ledet försökte gå men kunde inte stå. Tre timmar av oavbruten panikångest, en vecka av ångest och ett förlåt som var spår i snön gjorda av ett spöke.
 
2007-12-05
Jag har givit under för frestelsen och tappat hoppet. Jag har ställt mig på mina skakande knän och givit dom vila, för dom orkar inte hjälpa till att hålla balansen dom vill inte ta ett steg till. Och jag förstår alla delar av kroppen har tagit semester, eller vad vet jag. Det enda som verkar funka är bageriet i min hjärna som använder mina tankar som ingridienser och skapar en kladdig smet av det hela. Jag hatar kaksmet, det fastnar överallt. Mina fingrar är kladdiga.
 
 
2008-01-13
Allt rinner och försvinner mellan mina fingrar och bakom mina händer. Jag vill skriva, jag vill känna jag vill förstå. Jag har gått vilse i min stora starka mur som jag har satt upp för er skull, så att ni ska se att jag mår "bra". Men inte fan gör jag det, jag villar omkring på okänd mark, jag vet inte vart jag ska vända mig. Jag har aldrig varit här förut allt är nytt och skrämmande. Jag har aldrig varit sådan här, jag har inte tillstånd att må dåligt längre, den rätten har försvunnit för nu kan jag ha vitt på mig och känna mig stolt. Jag har ingen rätt att vara mig själv när jag har på mig kläder jag förut skulle ha tittat snett på. Det gamla jag får jag inte vara stolt över, jag får inte vara stolt över mitt förflutna, över att jag vågade skita i vad alla tyckte och tänkte. Jag hade ingen rätt i sämhället då, och för att ta tillbaka den nu måste jag vara exemplarisk, inga fel inga snedsteg. "Vi skakar hand på att du inte är sådan nu, det är bra." Visst ord på fyllan men oh så ont det gjorde. Jag skiter väl i att du tycker att jag är bra nu men dålig då, du som super skallen av dig varje gång och lovar alla och dig själv dagen efter att aldrig dricka igen. Men jag vill inte höra något sådant, inte från någon.
 
 

Alla dessa olika små stycken är från min förra blogg. Kan säga att den inte innehåller mycket rolig läsning om jag får säga det själv. Trots att den är ledsam och rent ut sagt lite patetisk kan jag säga att den ger mig ändå någon slags glädje. Att jag lyckades ta mig ut ur den djupa grop som jag grävde åt mig själv. För ärligt talat, det var inte direkt så att jag hade en dålig uppväxt, inte hade några vänner eller en värdelös familj. Jag hade ganska mycket att vara tacksam för. Men jag såg det inte, jag uppskattade inte det jag hade utan såg bara brister och förstorade dom. Jag blir glad över att se hur långt jag kommit. Visst jag kan må dåligt idag också, få lite ångest, känna mig värdelös, men skillnaden mellan då och nu är hur jag hanterar dom känslorna. Då stängde jag in mig i ett rum och skar mig armarna, slutade äta eller lät ångesten begrava mig. Idag kan jag må dåligt inse att det är en skitig period och jag hanterar det, jag pratar om det, jag skriver om det eller dansar av mig det, och ångesten är borta. Jag känner inget behov av att skada mig själv längre, känner att jag förtjänar det livet som jag har och som jag trivs med. Och jag planerar på att låta det vara så. På mitt sätt.
 
Ibland måste man få må dåligt, så länge man kan hantera det. 
 

You were the only exception

Kommentarer - 0 st.  |  Kategori - Text, lyrics and emotions  |  Daterat - 2012-12-11 » 03:03:23
Det här inlägget är till mig, för att jag ska kunna reflektera och tänka. För att jag ska kunna få skriva av mig, för att jag ska kunna kolla tillbaka och se hur jag kände när jag trodde att jag skulle gå sönder. Vill du inte läsa ett långt och förmodligen ganska ledsamt inlägg, sluta läs nu.
 
Inatt är en jobbig natt, jag tänker på honom väldigt ofta, just inatt känns det som hela tiden. Jag försöker sova och tänka på annat ändå glider tankarna alltid tillbaka till honom, den som jag älskar, som jag lämnade. Att säga så, att jag lämnade honom sticker jävligt hårt, i lungorna, i hjärtat i magen. Det gör ont överallt när jag tänker på att jag valde att lämna den personen som jag älskar mest. Den person som jag ville tillbringa hela mitt liv med, få barn med, min framtid var planerad med honom. Inatt tänker jag mycket på hur det skulle varit nu, om jag inte gjort det val jag gjorde. Jag tänker på hur det var innan jag gjorde mitt val, jag funderar på om jag var lycklig då? Jag tror inte det, jag var lycklig när jag låg brevid honom i sängen, jag var lycklig när jag kände hans lukt, när jag kysste honom, när jag var nära honom. Men när jag var här i min lägenhet, så tror jag inte att jag var lycklig, jag tror att jag saknade honom, speciellt den personen han en gång var. Han har förändrats så, och det har jag också, vi förändrades åt två olika håll. Vår tillit för varandra gled isär, det fanns inget att fästa sig vid, jag litade inte på honom och han litade inte på mig. Inatt funderar jag på om det hade kunnat fungera ändå, om kärlek är tillräckligt för att få ett förhållande att fungera, att enbart kärlek och hopp om en framtid är tillräckligt för ett förhållande. Jag tror inte det. Det var därför jag gjorde mitt val. Valet som skär i mig, som får mig att vrida och vända på mig, som får mig att fundera.
För jag älskar honom fortfarande, det är den största sanningen som jag försöker springa ifrån, sanningen jag försöker gömma för mig själv och alla andra. Den andra sanningen är att jag saknar honom, jag saknar honom med varenda fiber i min kropp, den andra sanningen jag försöker springa ifrån, som jag försöker gömma för mig själv och alla andra. Jag vill ha honom, precis så som jag hade innan, eller för något år sedan, då det inte fanns något i världen som kunde hålla oss isär, inga krafter i världen kunde få mig inte lita på honom. Jag försöker fundera på vad det var som hände, när det hände, när tilliten till varandra försvann. När kärleken inte var tillräcklig för någon av oss. För det var den inte, inte för mig, inte för honom. Jag önskar att jag visste, jag önskar att jag hade ett riktigt svar, en punkt någonstans bak i tiden och peka på och säga till mig själv att "där, det var precis där det gick åt helvete". Men det finns ingen sån punkt, bara ett par dagar innan jag gjorde mitt val hade vi det underbart, ett tag, ett par dagar, när vi var nära. Det finns ingen precis utlösare gör det? Jag önskar att det fanns det, fakta är fakta och fakta är lätt att ta till sig. Lätt att processera. Det är inte känslor, inte dom här känslorna. Inte dom jag hade då, känslor av oerhörd kärlek, avundsjuka, känslan att inte räcka till, att inte duga, att inte vara älskad tillräckligt tillbaka.
Sanning nr 1; jag älskar honom, sanning nr 2; jag saknar honom Sanning nr 3; Vi litade inte på varandra, Sanning nr 4; Jag vet inte hur det hade varit om jag inte valde att lämna honom
 
Fyra fakta, fyra fakta som är lätta att ta till sig, men inte fan är dom lätta att processera eller ta till sig. Sanning nr 5; Jag önskar att jag kunde komma över honom, sluta älska honom, sluta sakna honom. Men jag vill inte glömma, jag vill inte glömma alls. Jag vill komma ihåg varje detalj, varje detalj av honom, hur han luktade, hur han såg ut när han var ledsen, hur han såg ut när han var lycklig. Jag vill komma ihåg allt det lyckliga, alla fina minnen vi har, alla planer vi hade för framtiden. Men jag vill också komma ihåg det dåliga, hur vårt förhållande ibland var som att åka en känslomässig bergochdalbana, hur ont det gjorde att veta att jag inte var tillräcklig, hur ont det gjorde när han inte litade på mig. Jag vill minnas vår tid som den var, alla uppförsbackar, alla nedförsbackar, all kärlek och allt bråk.
 
Tiden läker alla sår och jag hoppas det stämmer nu, jag vill att tiden ska gå så att såren läker. Jag vill inte ha ont när jag minns eller tänker. Jag vill inte ha det som det är nu, jag vill tänka tillbaka utan att få hjärtklappning, jag vill se hans namn utan att fälla tårar, jag vill kunna se bilder på honom utan att tappa andan.  
 
Nu har jag skrivit, jag har skrivit av mig. Jag har inte orkat fixa med felstavning eller grammatik, detta är ett inlägg fullt av känslomässigt flödeskrivning. Har du orkat läsa, bra för dig, det sista jag vill säga är, att jag faktiskt mår bra, när jag inte tänker på honom. Nu när mitt huvud är rensat hoppas jag att få sova.

motivationsbrist

Kommentarer - 0 st.  |  Kategori - Text, lyrics and emotions  |  Daterat - 2012-10-04 » 14:45:14
Har inte bloggat på ett tag då jag inte har någon motivation till något just nu. Jag försöker plugga och skriva en inlämning och har valt att inte blogga under tiden. Men har ingen motiviation till att plugga heller. Känner mig som en zombie ungefär, som en levande död. Undrar lite vad som hänt med mig, äter inte ordentligt, sover inte ordentligt och kan inte ens ta mig i kragen för att gå på dansen, något som jag älskar att göra. Men just nu finns varken ork eller lust att göra någonting. Hoppas att den kommer tillbaka snart, gärna innan min uppgift ska vara klar. Kommer tillbaka då, och hoppas att jag får tillbaka min motivation och ork till mig själv.
 
Ha det bra!

Oinspirerad

Kommentarer - 0 st.  |  Kategori - Text, lyrics and emotions  |  Daterat - 2011-03-23 » 23:00:07
Drog en outfit idag, en sådan där enkel en men som ändå kan vara värt att visa för att väga upp min fruktänsvärda uppdatering. Men jag lägger upp den sedan. Och jag har förövrigt brist på inspiration och ork. Det är så mycket att tänka på att jag inte riktigt får in allt i huvudet, igår satt jag huuur länge som helst med en musik mix, som blev bajs, kom på just det Samhälls test/prov dagen efter, satte mig och pluggade kunde jag koncentrera mig neeej! Tänkte ju bara på den där jävla mixen som blev sääämst. Ska bli så jävla skönt andra april, då har jag lämnat in projekt arbetet och högskole provet avklarat, då är det liksom bara det där som ska vara "roligt" som är kvar. Ni vet det där, med balen studenten vänner och kärlek och allt sånt. Men just nu säger jag BITE ME och jag saknar små stunder av lugn och trygghet.


Och känner att jag bygger en bomb eller något inom mig, fast det är lite mer som ett kärnkraftverk påväg mot härdsmälta typ. Det är inte riktigt kaos ännu, men det läcker ut lite strålning och sånt där i form av spydiga kommentarer, otacksamhet och sura och pessemistiska kommentarer. Lite så som jag var innan jag började gymnasiet, liksom gifitg. Behöver något som lugnar mig lite. Därför ska det bli så äckligt skönt att träna imorgon, och tävla på lördag så att man kan bara softa med bra brudar. Det är svårt att beskriva hur lagkänslan är precis innan tävling, det är awesome och fastän man är nervös så är det en så fin känsla. Som sagt, can't wait för en hel dag utan strålningsläckor.


Du är svår att leva utan, jag är svår att leva med

Kommentarer - 1 st.  |  Kategori - Text, lyrics and emotions  |  Daterat - 2011-02-14 » 15:58:08
Ja alla hjärtans dag, inte fan är det en lätt dag som singel. Men den är inte lätt när du har ett förhållande heller, då ska du vara romantisk, allt ska vara rätt, presenten ska vara där allt ska bli perfekt och allt måste vara så fint. Jag erkänner alla hjärtans dag är en speciell dag för mig, men den hade nog inte varit sådär jättespeciell om det inte hade varit så att den 14e februari 2009 blev jag och tim tillsammans. Så alla hjärtans dag fick ju sig liksom en annan mening, förra året var det vår ett års dag, men jag minns knappt vad vi gjorde... jag tror vi var på bio och sedan bara myste. Jag har aldrig tyckt att måste hitta på något speciellt, för mig har det aldrig varit viktigast att umgås. Att man slänger in lite extra romantik är ju bara ett plus men inte något obligatoriskt.

Men jag funderar lite på vad alla hjärtans dag hamnar idag, jag tillhör singel kategorin men jag vill inte spendera den här dagen ensam för att jag fortfarande umgås med den människa som jag tycker om och spenderade ett år av mitt liv med. Eller tja ett år som hade blivit två idag. Och jag erkänner jag har hoppats att idag hade blivit en favorit i repris från 2009, att det hade blivit vi igen, jag har önskat, hoppats och drömt men samtidigt vetat att den här dagen inte är så speciell som jag vill att den ska vara. Det kan till och med hända att jag spenderar den själv, utan den människa jag tycker om, utan den som jag vill spendera de flesta dagar med. Jag vill inte göra något speciellt, bara umgås, känna doften, värmen och andetagen från en annan människa, men inte vem som helst utan en människa. Ibland undrar jag vad jag är för honom, jag önskar att jag kunde läsa tankar, allt hade varit så enkelt då, jag önskar att jag var så stark som jag säger att jag är..


Emotional

Kommentarer - 0 st.  |  Kategori - Text, lyrics and emotions  |  Daterat - 2011-01-17 » 00:46:39
Hatar att vara såhär känslosam och fundersam innan man ska lägga sig. Hatar att älska någon som man en gång hade men förlorat, men så fick man tillbaka det igen, men inte fullt ut. Känns så konstigt, så underbart, så jävla jobbigt. Jag vill ju ha tillbaka det på riktigt men jag har det hellre lite än inte alls. För utan det jag har nu mår jag fruktansvärt dåligt, nu är det inte så farligt. Bara vissa nätter som denna, när jag inte ens orkar skriva vacker utan orkar bara skriva för att bli av med lite skit. Jag måste sova egentligen, för att klara av det ska jag läsa en bok, en kass sådan och hoppas att jag somnar då...

Den som säger att jag inte älskar dig har fel, den som säger att jag inte försöker eller vill har fel fel fel fel....

Where did the good times go

Kommentarer - 0 st.  |  Kategori - Text, lyrics and emotions  |  Daterat - 2011-01-08 » 01:14:23
Är hemma nu, hade trevligt på lilla bränneriet med Michelle, Elvira och Viktor. Nu sitter och kollar igenom gamla bilddagboken, blir full av både kärlek och sorg. Jag läser att han alltid skulle finnas vid min sida, alltid älska mig, att jag var det bästa som hänt honom. Vi spenderade ett och ett halvt år tillsammans, lite mer. Det gör så ont så ont att älska någon så mycket. Jag saknar den självklarheten som fanns det första året, då fanns det liksom bara vi. Inga andra, inga problem inget som man mådde dåligt över. Jag saknar att bara vara hans, jag hatar att vara jag och han. Jag vill vara vi. Sådär alldeles självklart som det var innan. Då vi träffades varje dag, no questions asked det bara var så. Jag saknar dom dagarna men förstår att det var tvungen att förändras någon dag, men ville inte att det skulle förändras så drastiskt. I hope he still loves me... jag vet att det inte är på samma sätt som jag älskar honom men, det är förståeligt. För en sådan kärlek som jag känner för honom är svår att ha. Den är så stark och jag är lite rädd att han kommer bli skrämd av att jag känner såhär. Men samtidigt inte, det enda som inte har förändrats mellan oss är mina känslor för honom. Jag älskar honom, jag är lika galet avundsjuk när folk får umgås med honom när inte jag är med, för jag vill ha varje minut med honom. Han är mitt största beroende. Tänker på honom alldeles för ofta, saknar honom för ofta. Jag vill inte att mina känslor ska förändras, kommer vara så tom då. Så ensam, jag skulle kunna leva enbart för mina känslor för honom, bara en liten del av dom var besvarade så hade jag varit nöjd. Jag skulle kunna leva på hans närhet, mår som bäst när jag är nära honom, verkligen bäst...

Gud, behövde skriva av mig lite... and now you all know, I still love him, like I always have...

Hand i hand dansar vi genom livet

Kommentarer - 1 st.  |  Kategori - Text, lyrics and emotions  |  Daterat - 2010-12-10 » 17:41:41
Ville bara uttrycka min kärlek för underbara Karin, vi har känt varandra riktigt länge, vi har vandrat genom vått och torrt. Vi har gråtit tillsammans, skrattat tillsammas och vi har delat allt med varandra. Min bästis Karin, som finns där även när man glidit ifrån varandra. Underbara älskade du!



Två goa bilder på mig och karin, den första är när på min 17års dag då vi var i Phillips lägenhet med Tim och hittade Caspers leksaker hahaha :D Och andra bilden... vad ska man säga om den, vi rockade rosa hår liksom :P

Personality, touching and emotions

Kommentarer - 0 st.  |  Kategori - Text, lyrics and emotions  |  Daterat - 2010-12-01 » 13:53:40
Kom precis hem från skolan, sitter och äter godis och kollar på Oprah, om ett par som inte har haft sex på två och ett halvt år? Crazy? :O

Sitter även och funderar på en sak som vi disskuterade på nutida konsten idag. Vad är en personlighet och vad gör en personliget? Vi skulle tänka ut ett ord som beskrev vår personlighet. Jag valde stark för att jag ser mig som en stark person med starka känslor. Jag funderar på om jag kan kalla mig stark egentligen, för om man är en stark person så borde ju inte en kram betyda så mycket. Hur kan en beröring av en person väcka så mycket känslor, både ångest och sorg men framför allt glädje. Jag har ju fått den kramen så många gånger men nu betyder den nästan ännu mer. Jag förstår mig inte på mig själv ibland. Men jag kan ju inte påstå att jag mår lika dåligt längre, men inte bra. Det är fortfarande något som saknas.

Vulnerable

Kommentarer - 3 st.  |  Kategori - Text, lyrics and emotions  |  Daterat - 2010-11-30 » 23:38:55
Du springer aldrig ifatt,
när jag väl är där
jag vill inte tänka framåt
men är livrädd att fastna här
nu kan det vara för sent
att säga som det är

Vi testar nya vägar
som aldrig tycks ta slut
vi har försökt att fånga den andra
men aldrig nått ut
jag vill ha en sista chans
så jag säger det rakt ut

Jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut

Jag vet att det är svårt över telefon
men när jag har dig nära
vill du därifrån
jag vet att du har tänkt
men berätta hur du mår

Jag försöker träffa andra
men det är inte så lätt
jag har försökt att tänka bort dig
på alla sätt
det är dags att lägga på
men att stanna känns så rätt

Och jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut




Så fruktansvärt underbar låt. Jag älskar Lars Winnerbäck, samtidigt som jag hatar honom, han skriver för vacker, för nära sanningen. Jag älskar den här låten samtidigt som den får mig att sjunka ner i ett hål utan vilja att ta sig upp igen. VARFÖR ska det vara så jävla svårt!? Jag vill vara stark, jag vill kunna glömma, jag vill kunna må bra. Jag förstår inte vad som hände, när blev jag såhär svag, så beroende?

Förresten ERIKA KOM HEM! Jag saknar dig! <3

If music be the food of love play on

Kommentarer - 0 st.  |  Kategori - Text, lyrics and emotions  |  Daterat - 2010-11-18 » 23:05:36
Just nu sitter jag och lyssnar på lite härlig musik och gör inget annat typ. Kollar runt lite på facebook, kollar bloggar och bara softar. Men mest av allt tänker jag, jag tänker på vad det vad jag gjorde fel. Vart vi försvann och varför. Jag tänker på varför jag inte kan glömma och bara gå vidare. Jag hatar att vara sådan här, jag vill vara lycklig jag vill inte ägna så många tankar på någon som inte ens tänker på mig. Klarar inte av det här. Jag måste göra något, och det är snart innan jag exploderar, vissa dagar, vissa stunder, vissa veckor önskar jag att jag var någon annan. Någon som kunde göra rätt för sig själv, som inte plågade sig själv med tänk om och varför tankar hela tiden. jag orkar inte med mig själv. Jag orkar inte med honom, ändå vill jag, jag vill så mycket att det gör ont. Jag drar mig själv i två olika riktningar och snart tror jag att jag går av...


Och jag skäms för att be och jag skäms för att gråta
Mitt hjärta är ditt att förstöra, låt din vän få veta
Och jag skäms för att säga att du är kvar i mig
Skratta åt det, för då kommer jag kanske över det
Hur kunde du falla när han sa,
Jag älskar dig, jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

Mina vänner säger: "Vakna upp
Och sluta tänk på det"
Men vad vet dom? Nu är nån annan än jag närmare
Livet innan det kunde jag, utan och innan
Jag kunde haft det så för alltid
Men jag föll för dig och du förtjänade en nominering för rollen du spelade

Det kommer alltid finnas en hand för dig nånstans
Du kan sluta dina ögon och aldrig känna dig ensam
Och alla vill väl ha dig nu
Dom har ju väntat på det här
Och jag hatar att jag älskar dig
Och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

Den låten förklarar väldigt bra mina känslor just nu, Håkan med "jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig"


Långt och jobbigt inlägg, men behövde skriva av mig. Jag saknar att skriva... jag tror jag ska börja igen, få ut all skit genom ord i en vacker ström, men jag ska inte tävla nej, verkligen inte...

Trött men inte tillräckligt

Kommentarer - 1 st.  |  Kategori - Text, lyrics and emotions  |  Daterat - 2010-10-23 » 02:05:24
Just nu är jag riktigt trött, men eftersom jag sov från typ halv nio till tio är jag självklart inte tillräckligt trött för att sova. Men mår bättre idag än igår iaf. Problemen som uppstod igår var vart jag skulle bo, har länge funderat på om jag ska bo hemma hos mamma på heltid eller bo växelvis hos pappa så som jag gör nu. Men när jag funderat noga känns det som om det är bättre att bo heltid hemma hos mamma eftersom jag trivs bättre med att göra mitt egna schema, när man bor i Bosnäs måste man nämligen anpassa sitt eget schema efter andras och det är något som jag inte trivs med. Speciellt inte när det finns ett andra alternativ. Så jag pratade med min pappa idag och från och med imorgon kommer jag bo hos mamma på heltid, jag trodde pappa skulle bli ledsen men jag tror han har väntat på det här eftersom jag nästan aldrig är här ändå haha!

Dagen förövrigt har varit helt okej, har varit i skolan, har fetaste sovmorgonen på fredagar och det är sweeet! :D Åkte hem direkt efter skolan och bara softade lite. Just nu ligger jag i sängen hemma hos pappa( på en spikmatta <3) och taggar inför klassfesten imorgon! :D
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se - allt om bloggdesign!